åååååå. jag är så himla lycklig just nu, jag älskar mitt liv haha. har varit på stan med linnea idag, det var ett tag sen jag umgicks med henne.. så det var riktigt mys faktiskt. var inne och titta på lagerhaus med, men hittade dock inget :P

I alla falla, så har jag kommit fram till att bråk inte alltid behöver vara negativt utan också kan vara jävligt positivt. som nu tex, har jag klart för mig vilka som är mina riktigt vänner, och det är absolut inte dem jag skulle säga för ett halv år sen kanske förutom en då. men nej, jag är glad för dem vänner jag har nu för det är människor som gör mig lycklig :] & jag hopaps att jag gör dem lyckliga med

trodde inte det kunde bli så mycket värre idag men det kunde det visst. JAG E SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DET HÄR. varför ska jag alltid behöva vara som en mamma åt dig? borde vara tvärtom men endå är det jag som är den mogne av oss två. du tror inte bara du skadar dig själv när du gör så? fattar du inte att du hugga mig i bröstet varje gång, att jag känner mig så jävla misslyckad som dotter när du gör så. tänk om du inte har tur varje gång? jag bara går runt i en virvel och väntar på att samtalet ska komma, om att jag inte har någon pappa längre. för jag vet att någon gång så kommer du inte överleva och någon gång kommer du överge mig bara för att du inte orkade kämpa tillräckligt.

men jag kommer kämpa med eller utan dig, åt dig.

jag visar aldrig att jag är ledsen eller sur/besviken på dig, för jag är rädd för att såra dig. endå gör du mig besviken så jävla ofta, jag vill bara skrika rakt i ditt huvud, fråga om du är efterbliven på riktigt eller bara allmänt trög som inte förstår vad du gör mot mig.

men tro inte att jag tänker förlåta dig för allt du gör, för det gör jag inte.